När varken solen, månen eller stjärnorna syns så känner jag mig lite ensam. Himlen är täckt av grå moln som jag bara har lust att sudda bort. Jag hade velat ha stjärnorna nu, något vackert att se på, några fasta punkter att räkna. Men även fast det är moln i vägen så vet jag att de finns där även fast jag inte vet när jag får se dem igen.

Jag kan inte sova och jag känner mig ensam.