Det här med folkhögskola är bara för underbart. Det är något som alla borde göra, välja något som man älskar att göra och få göra det i ett helt år. Bo med alla klasskompisar, få utöva sitt fritidsintresse på lektionstid, få en massa ny kunskap och på fritiden bara umgås och sjunga, spela, träna och plugga repliker. 

 

Jag var så fruktansvärt orolig för teatern innan jag kom hit och visst jag är fortfarande osäker men om jag tittar på vart jag är nu och vart jag var när jag började här så har det hänt en hel del. I början kunde jag inte ens presentera mig och säga var jag kom ifrån utan att skaka i knäna och få scenskräck. Osäkerheten sitter fortfarande i såklart men det är inte riktigt på samma sätt. Det här året kommer att göra undervärk och jag hoppas verkligen att jag kan växa till den personen jag vill vara.