Jag är frustrerad, vad är det för fel på mig?
Det är ditt ansikte jag ser, det är dina ögon jag ser, det är dig jag tänker på.
Det här kan inte vara normalt. Det har gått ÅR, när ska det här ta slut? När ska man sluta gå och lura sig sj att man känner på ett helt annat vis, eller att man lurar sig sj, bygger upp en helt annan person i fantasin.

JAG SER INTE DIG, JAG KÄNNER INTE DIG, JAG BRYR MIG INTE OM DIG.

Du ser inte mig...



fy skämms på Emma för sånt tänkande.
SMACKPUSS <3