Pojkar & flickor!

- Uppfostras de olika?


Uppfostran av flickor och pojkar har alltid varit olika och kommer förmodligen alltid mer eller mindre vara det.

Förr var dock skillnaden mycket större än nu. Flickorna uppfostrades till att laga mat, städa huset, ta hand om barnen, bli hemmafruar helt enkelt. Flickor skulle inte jobba de skulle vara sin man till lags och ta hand om honom när han kom hem från jobbet. Barn lärde sig att det var okej att pappa slog både barn och fru.

Pojkarna däremot fostrades till att bli stora, starka och dominanta. Det var ju trots allt de som skulle jobba för att försörja familjen.

Som ni själva förstår så har barnuppfostran ändrats betydligt sen dess, men vissa likheter finns det fortfarande.

T.ex. flickor har alltid behandlats som små ömtåliga porslinsdockor och gör det i viss mån fortfarande. Det är ingen som tycker att det är konstigt att en flicka gråter om hon slår sig eller får hjärtat krossat av en pojke. Pojkar däremot ska alltid betraktas som stora och starka. När de gråter så får de oftast höra "gråt inte" eller liknande. Som i låten "Jag vill ha en egen måne" skriven av Ted Gärdestad, "för när man är över 15 vårar finns inga känslor kvar". Är det verkligen rätt att uppfostra barn på det här sättet? Det är dock mer accepterat att små pojkar gråter än äldre. Risken är att vi flickor blir allt för blödiga och pojkarna allt för känslokalla. Vad är det för fel med att en kille gråter? Inget alls enligt mig.

Sättet som flickor och pojkar bemöts av omgivningen är också olika. Flickorna får kommentarer som "åh så söt hon är, hon kommer att bli en riktig skönhet"! Pojkarna får istället kommentar som ex "Titta vad stor och stark du är"!

Här märks tydligt hur olika vi tänker på pojkar och flickor. Flickorna ser vi mera det ytliga, de är små och söta medans hos pojkarna fokuserar man på egenskaper som styrka och liknande. Jag antar att det lever kvar sen förr, då uppskattades skönhet hos kvinnan, då var hon lättare att gifta bort. Hos mannen uppskattades styrkan och intelligensen eftersom han jobbade.

I texten "Hur Émile fostrade Aron att växa upp till en fri människa" av Cecilia Lindqvist har hon med ett citat från Rousseaus bok om barnuppfostran, han skriver såhär "Kvinnans uppgift är att behaga mannen, hon skall framför allt lära sig att lyda".

Sådana åsikter gör mig så arg, rent ut sagt förbannad. Varför skulle kvinnorna anstränga sig för att behaga männen mer än vad männen anstränger sig för att behaga kvinnorna? Varför skulle kvinnorna vara mindre värda än männen? Vad exakt är den stora skillnaden, om man nu inte räknar med det fysiska alltså? Behandla andra som du själv vill bli behandlad säger jag. Man kan inte räkna med att man kan behandla någon hur som helst och att den personen sedan ska vara hur trevlig som helst tillbaka bara för att den har ett annat kön.

Det är inte så konstigt att vi flickor är så fixerade över hur vi ser ut. Vi sminkar oss, köper ständigt nya kläder, köper hårförlängning och solar. Vi har fått en bild av hur vi förväntas se ut. Vi lever i ett utseendefixerat samhälle, det påverkar oss mer än vad vi tror. Flickorna är uppfostrade till att bry sig om hur de ser ut, de kollar på prinsessfilmer som små. Prinsessorna har långt hår, smala kroppar och ett perfekt uppförande. Prinsarna och alla manliga hjältar är äventyrliga och självständiga. Det är nästan alltid männen som räddar kvinnan i filmerna.

Bortsett från alla ytliga skillnader tycker jag ändå att flickor och pojkar uppfostras relativt lika ändå.

Jag har ju själv växt upp med en äldre bror och har aldrig märkt någon större skillnad för att Anton är pojke och jag är flicka. Det är i så fall åldersskillnaden jag har märkt av trots att det bara skiljer ett år mellan oss. Den enda skillnaden jag kan komma på är om jag ex är hos en kompis sent får jag inte gå hem själv. Det låter de oftast Anton göra.


Det jag vill komma till är att barn ska behandlas lika oavsett kön. Kvinnorna har alltid setts som mindre värda och alltid behandlats där efter. Nu märks det inte lika tydligt och det är tack vare att vi har blivit uppfostrade i ett mer jämlikt samhälle. Så är det inte i alla länder där det fortfarande finns män som slår kvinnor, har flera fruar och det betraktas som normalt där.

Det vi kan göra i framtiden är att vi uppfostrar våra barn och barn i vår omgivning jämlikt. Lära ut att pojkar och flickor har lika värde. Inget barn ska behöva lida för att de är pojke/flicka. Barn som barn.



var det typ såhär man skulle skriva? jag fattade inte riktigt...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback