Hemligheten bakom att vara attraktiv, självförtroende!
Iaf anledningen till att jag tog upp det här var att jag skulle ta upp det är med min "GI-diet" för att lösa alla frågetecken.
Jaha här kommer historien bakom min GI metod :) läs om ni orkar. jag är skyldig visa personer en förklaring.
I mellanstadiet började mina viktproblem, innan hade jag alltid varit smal och kunnat äta vad som helst. Jag föddes till och med ovanligt liten. 47 cm och vägde 2700 g.
På mellanstadiet kan jag inte påstå att jag var mobbad för jag har alltid haft underbara kompisar, men visa personer kunde vara riktigt elaka. Jag fick allmänt elaka kommentaren och ständiga påminnelser att jag inte dög som jag var. På dimmelonsdagen (stavning?) ni vet den där dagen som man sätter lappar på varandras ryggar, fick jag en lapp där det stog "Du är fet som en kossa". Det är sådana kommentarer som jag aldrig kommer att glömma.
Men jag har alltid haft min underbara mamma som stöd, vi började gå ut och gå i elljusspåret och jag gick ner en hel del i vikt men jag har aldrig lyckats få bort dom sista överflödiga kilona. Jag blir galen.
När man blivit utsatt för saker som det här så sätter det sig i huvudet och jag kommer antagligen alltid tycka att jag är tjock, det är den synen på min själv som jag har växt upp med.
Jag är till naturen en riktigt lat jävel, sport har aldrig varit min grej jag tycker det är rent utav tråkigt. Dans däremot är förbannat kul och därför en bra träningsaktivitet för mig men det räcker inte. Det måste bli elljusspåret med stavarna minst en gång i veckan och så ska jag börja på gym på fredag.
Iaf för ett par månader sedan så började jag med metoden "GI", den kom till mig som en ängel. Det innebär att jag inte får äta socker och kolhydrater, som t.ex. pasta, ris potatis, mjöl och liknande. Jag äter i princip fett och protein. Det är en riktigt bra metod för det mesta. Det svåraste är i skolan, man blir så otroligt hungrig och så får man typ inte äta ngn skolmat överhuvudtaget så det blir att man fuskar jätteofta och sen om jag är duktig och inte fuskar så går jag och klagar på att jag är hungrig.
Det är ett evigt tjat om att jag ska sluta från alla håll och kanter, att det inte är bra för min kropp, att jag inte får i mig det jag ska, att jag inte alls är tjock, att det räcker med att jag tränar osv.
Och jag vet att alla bara säger så för att ni bryr er och jag älskar er för det, men grejen är att det är svårt som det är redan. Det finns så mykt som jag måste stå emot för att det ska funka och det går inte om andra försöker få mig äta det jag inte vill äta.
Jag står helt enkelt inte ut med mig själv, jag rent ut sagt hatar min kropp. Det enda jag ser är fettklumpar och då blir jag äcklad. Jag kan inte ha jeans på mig för jag känner mig så fet och äcklig i det. På senaste tiden har jag bytt kläder ungefär 4 ggr på morgonen för jag har ångest över mina kläder. Om jag äter ngt som jag inte borde håller det mig vaken om nätterna, det leder till att jag mår illa vilket leder till att jag kräks och det är inte heller rätt.
Så GI metoden får mig att må bättre, för det känns som att jag även fast jag inte har tid att träna supermykt gör ngt åt mitt viktproblem.
Så stötta mig och peppa mig, tjata inte på mig fast ni menar väl för det kommer ändå inte leda någonstans för jag kommer inte ändra mig. Och snälla gör inte narr av mig för det sårar mig bara ännu mera, så mykt att man vill börja gråta och skrika men får inte fram ett ljud.
Jag vet att ni gör allt för att ni älskar mig, men älskar ni mig verkligen måste ni förstå att jag verkligen vill det här och behöver det för att må bra och orka vardagen. Ni kan se det såhär, jag njuter lika mykt som jag lider av att vara hungrig så ni behöver inte tycka synd om mig :)

Som sagt, jag var en riktig gottegris redan på den tiden :)
Jag antar att ingen utav er läste ända ner hit för det blev ett väldigt långt inlägg, men jag kände att jag behövde förklara så ni förstod!
SMACKPUSS! <3