Den långa hösten.

Ja nu har det varit tyst här under hela hösten och mycket har hänt sen jag skrev här sist. 
Jag behöver egentligen inte skriva någonting om vad som har hänt, någonting om varför, eller hur orättvist livet kan vara ibland. Men jag kommer att dela med mig av lite av det jag genomgått för att ni där ute som är i samma sits som jag var ska veta att det faktsiskt blir bättre och dels för att det här har påverkat mig så mycket att jag inte bara kan låtsas som att ingenting har hänt.
 
Den här hösten har varit de jobbigaste månaderna i hela mitt liv. Jag har aldrig upplevt det jag gjort nu i höstas förut och jag hoppas att det dröjer länge innan jag behöver uppleva det igen. Jag har haft jobbiga perioder i mitt liv förut men jag har aldrig varje morgon när jag vaknat önskat att jag bara kunde somna om igen och slippa vakna upp. Det var absolut inte så att jag funderade på att ta livet av mig, det får ni inte tro. Det var mer som att jag kände att mitt liv var slut och jag såg inte längre någon mening med att gå upp ur sängen. Jag blev rädd för att gå ut, träffa mina vänner, prata med folk och rädd för att leva. Jag blev rädd för att bli glad igen för det hade betytt att jag var tvungen att acceptera verkligheten.
Att ha legat kvar i sängen och dragit täcket över huvudet hade inte hjälpt mig för fem öre den här hösten. Det var inte sova jag behövde göra för att må bra igen. För tro mig, sov gjorde jag ändå ca 12 timmar per dygn.
Jag behövde lära mig att leva igen, att bygga upp en ny vardag under de förhållanden som jag nu hade. 
Just när allt var som jobbigast så kändes det som att det kvittade hur många som sa att de älskade mig eller att allt skulle bli bra. Jag hatade att folk sa att jag var stark för jag kände mig som världens mest bräckliga människa. 
 
När jag nu ser tillbaka på hösten som varit så tänker jag mycket på det jobbiga i den. Men det jag ser allra klarast just nu är all kärlek som jag har fått av så många människor. Jag har blivit så omhändertagen av min familj och många nära och kära och jag kan med glädje säga att jag börjar känna mig som mig själv igen. Glada, glädjespridande Emma som älskar att göra saker, hitta på saker och ha människor omkring sig. Jag kan inte säga att jag känner mig helt läkt men jag är en bra bit påväg. 
Nu blir jag inte längre arg när någon säger att jag är stark. Att vara stark betyder att du kämpar även när allt rasar. 
Det är så många som har spelat så stor roll nu i höst, min familj är helt fantastisk jag älskar er alla så himla mycket.
Stort tack till Danne, Linn och lilla Arvid som blev mitt ljus den här hösten. Som inte var rädda för att tränga sig på, för det var precis vad jag behövde. Stort tack till Jenny och Melia som har lyssnat på en massa tyck-synd-om-mig prat och varit förstående. Stort tack till mitt jobb, det var så himla skönt att kunna gå till jobbet och bara jobba och slippa vara privat och tänka på något annat. 
Stort tack till alla er som frågat hur jag mår och brytt er. Tack till alla som fått mig att skratta i höst. 
 
Och till alla er där ute som försöker laga ett brustet hjärta just nu, det går bara du kämpar. Det kommer inte läka sig självt du måste hjälpa till, du måste vilja läka. Hitta de stunder där du kan vara lycklig och var inte rädd att vara ledsen när du känner dig ledsen, det har du igen sen. 
 
Idag kan jag skina igen, tack alla som har hjälpt mig på vägen dit. 
 

Kommentarer
Postat av: Chris

Du är en helt fantastisk människa Emma och hur mänga gånger man än får höra det så tvivlar man ändå på sig själv i det läget och i den situationen. Men jag ser när jag läser din text att du är stark, du kämpar och du gör det mes vilja, inte för att du måste. Det är viktigt som du nämnde att veta att även om allt rasar kan du vara stark. Att vara stark betyder att man kämpar och det var otroligt bra skrivet utav dig. Vi är många som tror på dig och det hoppas jag att du vet även om du nämnde det i inlägget. Att jag fått lära känna dig genom Anton var en stor gåva. Du har bringat så mycket ljus, glädje och framförallt skratt i mitt liv och det vill jag tacka dig för. Du är en riktig glädjespridare.

Du är fantastisk Emma.

Svar: Tack Chris jag kan inte säga annat än desamma till dig. Jag är så lycklig över att Anton träffat just DIG! Du är ju också en kämpe av högsta klass och det beundrar jag dig så för. <3 Jag längtar tills vi ses igen <3
Dib

2014-12-25 @ 20:05:28
URL: http://chriswilliams.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback