Det känns konstigt att kunna räkna dagarna jag har kvar här på Öland på två fingrar. Det har blivit som ett hem med en andra familj som jag kan säga att jag älskar så otroligt mycket. Jag har lärt mig så mycket det här året, inte minst om mig själv. Jag står kanske inte fast på marken än men jag står stadiagre än vad jag gjorde innan jag kom hit. Jag försöker att inte förstöra den sista veckan här med att vara ledsen men det är svårt. Senaste igår sa jag "jag mår så bra att jag mår dåligt" och det är sant. Om lite mer än en vecka kommer jag åka härifrån och veta att vissa i klassen kanske jag aldrig får träffa igen. När jag åker härifrån är det för att lämna det här bakom sig. Jag har så svårt för att säga hej då, när jag väl fäst mig vid människor så har jag så svårt att släppa taget och de här människorna har jag varit van att ha 24/7 i 10 månader. 

 

Idag får klassen veta vilka som får komma tillbaka i höst också, 20 st har sökt och 8 kommer in. Det kommer bli tufft! Jag vet inte riktigt vad jag vill få ut med allt det här, jag behövde nog bara skriva av mig lite för att orka med dagen. Hoppas ni där hemma mår bra!