Åh vad skönt det var att komma ut i det fina vädret, musiken och humöret gjorde mig så peppad att jag faktiskt fick för mig att springa. Det gick mycket bättre än vad jag hade förväntat mig, jag tror faktiskt att jag är som bäst när jag springer själv. Jag känner ingen press eller prestationsångest utan jag springer på mina villkor.
Så efter springturen så var det bara att slänga sig i duschen och åka till Karin(sångpedagogen) med Lovi och Hanna. Jag tyckte att det var superkul att få komma igång igen och det var kul att ha Hanna och Lovi med. Jag känner på mig att det här kommer att bli superbra!



tänk om man hade en sån här cool mikrofon!