2012 har hittills varit ett väldigt omtumlande år, eller ska man säga förvirrande? Att vara förvirrad eller inte veta hur saker ligger till och ligga och fundera över saker och ting dag som natt är det jobbigaste som finns.
Oftast så vet man hur man borde tänka, hur man borde säga eller hur man borde göra. Man vet oftast vad som är rätt. Men när verkligheten inte är som man vill och man bara inte kan tänka på det rätta sättet för att det man vill och det man känner är lite för starkt och lite för bra för att bara kunna släppa det. Det är då det blir jobbigt.
Man börjar helt enkelt leva för de stunderna då allt är rätt för en liten liten stund. För när det är rätt så vet man hur det ska kännas att vara lycklig. Man har hittat hem. Men när rätt egentligen är fel, vad gör man då?