Höre ni att det var jobbigt att springa idag!! Men inte tog Anton någon hänsyn till det utan det var bara att bita ihop och göra som han sa (nästan). Han verkar tro att jag är någon slags marathonlöpare vilket jag verkligen inte är, men det gör ju bara att jag pressar mig till max. På vägen hem körde vi en lång omväg och till lite olika parkeringar så att jag fick träna lite på det. Det känns som att jag aldrig kommer lära mig parkera, usch så svårt.

Nu tänker jag sätta mig och tänka igenom den där roliga idén som jag berättade om för ett tag sen.. ;)