Vilse.

Vart kommer alla negativa tankar ifrån? Det enda jag har blivit matad med sen barnsben är kärlek och omtanke. Kärlek och omtanke från alla andra än mig själv. Vart kommer den här känslan att jag inte duger ifrån? 
Jag är så jävla trött på det här och jag säger gång på gång att jag ska försöka ändra sättet jag tänker på men hamnar likt förbannat på ruta ett igen. 
 
Vill jag inte förändras? Kan jag inte förändras? Är jag fast i mitt eget huvud? 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback