Stackars han som inte gråter.

Nu har jag suttit och stirrat på skärmen i ungefär 10 minuter utan att skriva ett ord.
Helt plötsligt så började jag bara tänka på hur små vi är,hur obetydligt allt vi gör nu är om bara 100 år, hur orättvis världen är och hur mycket man egentligen borde leva i nuet och ta till vara på vardagen och varandra.
Jag känner för att skriva en låt eller sjunga. Halsen värker dock för mycket så det blir det nog inget av.
Jag tar med mig ett block till husvagnen och sätter mig där i väntan på Jennie.

Till er som är misstänksamma så är jag inte lagd åt andra hållet!! Jennie och jag är endast 2 barndomsvänner som bor på samma gata och gillar att sova i husvagn och slippa en ensam säng.
Det kändes bra att få det sagt!


ännu en bild från i lördags.

Godnatt världen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback