Ni vet den där känslan som ingen, nästan ingen, minst jag kan sätta ord på.
Men jag ska försöka.
Jag skulle kunna använda dom vanliga orden som "det känns som att sväva på små rosa moln", men hur tråkigt skulle inte det vara då?

Iaf, när du tittar på mig så känns det som att alla åren som gått inte alls spelar någon roll, att det kanske helt enkelt var värt att känna sig helt värdelös bara för att jag uppskattar det här så mycket mer än vad jag skulle gjort annars.
När jag får hålla din hand i min så känns det som att inget ont kan hända och jag önskar att jag var så stark att jag kunde hålla den kvar förevigt.

Kärleksfeber är däremot inget att leka med och jag med min känsliga mage har såklart råkat ut för värsta sorten.. tror jag iaf.
Sömn har det inte blivit mykt av på lovet då jag har vaknat runt halv 8 VARJE morgon och inte kunnat sova, jag har inte kunnat äta normalt på en vecka och så fort jag äter så mår jag illa. Lägg till lite nervositet så blir jag spyfärdig.
Men vet ni vad.. JAG SKITER I DET! För det är värt bara för att få känna såhär.

Jag älskar dig. <3



många kallar nog känslan kärlek, vissa lycka.
jag vet inte vad jag ska kalla den för inget räcker riktigt till.
ngr förslag?

SMACKPUSS <3